hallejjuliah

Jaha, då var det dags att skriva mitt andra blogginlägg.
Jag har inte alls något speciellt att skriva om, så jag skriver om något som ständigt präglar mina tankar istället, mest för att jag känner att jag behöver få in mina blogg-rutiner.

Livsglädje.

Det finns så mycket i mitt liv som gör mig lycklig.
min familj, mina vänner, att dansa & sjunga, min klass, naturen, musik & filmer, friheten eller över huvud taget att kunna göra vad jag känner för, när jag känner för att göra det.. Det mesta helt enkelt.
Jag brukar ofta få höra att jag alltid är så glad och att jag nästan alltid skrattar eller ler, och min reaktion brukar oftast vara "varför skulle jag inte vara glad för?" det finns ju så mycket här i livet att vara tacksam och glad över.
Nu låter det som att jag anser mig själv vara rena rama helgonet, men det är ju inte riktigt fallet. Det är bara det att jag insett att man inte kommer någonstans med en negativ och sur inställning, och det gäller alla områden man kan tänka sig. Arbetsintervjuer, när man träffar nya människor, när man har en konfrontation med en vän eller familjemedlem, när något går dåligt.. Oftast hjälper det inte att bli sur, irriterad eller negativ, för det brukar ju vanligtvis ha motsatt effekt än den man önskar. Det är svårare att hålla ett glatt humör i närheten av en negativ person än en person som ser det mesta med en glad och positiv inställning. 
När man väl börjat tänka positivt om saker och ting, brukar det bli som en god cirkel. Man upptäcker efter ett tag att nästan allt blir positivt, och för att uppnå det gäller det delvis att man inte får glömma bort att verkligen njuta av den stunden då allt flyter på och är underbart och inte oroa sig för att allt det där positiva plötsligt ska bli dåligt. Det är likadant med motsatsen. Om man hela tiden tänker "varför händer det mig bara dåliga saker?" och liknande, så brukar de dåliga sakerna ofta fortsätta att hända, en ond cirkel alltså. Det är kanske svårt att tro att det handlar om inställning, och det kanske inte bara är pga den, men en stor del i alla fall.

Detta är inte fakta på något sätt, men det är såhär jag tänker, och som tidigare nämnt så är jag nästan jämt glad. Det är verkligen en av världens bästa känslor att gå och le, nästan skratta, för sig själv i regnet, trots att man blir helt genomblöt. Är man tillräckligt glad, om man byggt upp glädje tillräckligt länge, så kan inte ens en sådan skitsak som regn få en att bli sur, medan andra kanske skulle blivit rejält irriterade av att håret blir lockigt, kläderna blöta och sminket förstört.
För många är säkert det här en självklarhet, och många tycker nog att jag inte alls har kommit fram till särskilt uttänkta saker. Men jag ville bara dela med mig av lite positiva tankar, för ofta stöter man på en och annan som skulle behöva en dos av positiv energi i sitt liv.

Livet är en gåva, en gåva som du kanske aldrig får igen.
Vårda ditt liv, lev varje dag som att den vore din sista,
och glöm inte bort att uppskatta de små detaljerna.
Bara ett leende till en mötande människa kanske förändrar ett liv,
vare sig det är ditt eget eller personen du mött.

Med de orden vill jag nu avsluta det här inlägget.
Tack till alla underbara människor som gjort ännu en dag fantastisk.
Tack vare er kommer jag somna med ett leende ikväll.





P.S
jag kommer dansa på stan med street 1
lördag, karlskoga torg(?), klockan 12.05
kom och stötta oss i kampen för att kulturskolan ska få stanna!
D.S